Det känns att slutspelet i hockey närmar sig. Antingen är det intetsägande matcher (s.k. transportsträcka) eller så är det matcher där man går in med hela hjärtat för att vinna och visa musklerna inför det som komma skall. Kvällens match mellan HV71 och Skelleftå lutar åt det senare, åtminstone i tredje perioden. Då taggade HV till och kämpade sig tillbaka in i matchen. Tyvärr blev det stryk ikväll. Detta kan mycket väl vara två lag som möts i en semifinal eller final när vi närmar oss april. Skellefteå är bra, det måste medges. Men ett HV med ordinarie besättning (många namnsstarka spelare borta ikväll) som taggar till och visar vilja ska gå långt i denna slutspelsserie.
Ser fram emot ett slutspel där känslorna tar vid. Där inte skönspel är det viktiga. Där viljan att vinna är det som kommer avgöra. Ser fram emot slutspel där man tillåts att ha känslor som svajar. Att få bli bedrövad men ändå få kunna hoppas. Att känna för och tro på sitt lag, mitt HV.
Det kan mycket väl bli en repris på fjolårets spännande finalserie mot DIF. Blir det så, så tror jag DIF drar det längre strået, vilket inte minst förra seriemötet (5-3 till DIF) indikerade!