Jag ogillar folk som säger att de håller på ett lag (i idrott) men när det går dåligt för laget talar de om skandal, katastrof eller liknande. Utropen är stora och expertkommentarerna vet inga gränser. Jag blir så trött. Det är bättre de håller tyst för det är bara en tom tunna som låter. Inget innehåll. En äkta supporter har rätt att kritisera och ifrågasätta men stödjer sitt lag i vått och torrt. Även när det går dåligt håller man fanan högt och tror och hoppas att det kommer vända. Visst kan man bli besviken och bedrövad men kärleken till laget finns fortfarande kvar.

Sen finns det ju ett fenomen som kallas medgångssupporter. De gillar jag inte heller. De brukar komma fram nu när slutspelet i ishockey drar igång och de följer med strömmen. Det är även de som de tror de kan något om hockey och är ”experter” på ”sitt lag”. Också här visar sig expertkunskaperna eka innehållslöst och landar platt på marken.

Här i Jönköping har detta varit ganska tydligt de senaste åren då HV71 varit ett av Sveriges bästa lag i ishockey med SM-guld ett antal gånger. Detta har skapat en publik, eller som jag vill kalla det, pöbel, som blivit bortskämda med framgångar. När det går bra för HV, då gillar vi dem, men när det går dåligt, då är det ett skitlag. Att man år efter år ligger i toppen och fajtas om SM-guld i slutspelet är en bedrift i sig. Men det görs inte så lätt. Medgångssupportrarna tycks tro att det är ett vanligt tillstånd, att det ska se ut så här. Och det är ju vad vi alla supportrar vill. Men att tro att det att det inte finns någon konkurrens eller att andra lag inte vill vinna förstaplatsen och strider för detta är ju bara befängt.

Jag brinner för mitt HV och lider när de förlorar matcher, särskilt i slutpelet. Men jag kommer ändå tro och hoppas på vinst i nästa match. Blir det inte så kommer jag ändå hålla fast vid mitt HV och invänta de 6 månader som ska passera innan elitseriepremiären drar igång hösten 2011. Då är det en ny tid att njuta ishockey och våndas igen.